It's like I'm takin five steps forward and ten steps back
tryin get ahead of the game but I can't seem to get it on track
and I keep runnin away the ones that say they love me the most
how could I create the distance when it's supposed to be close?

Jag kände mig som ett objekt. Ett objekt som du hade valt att bedöma genom de du såg, de du trodde stämde. Rykten. Du uttryckte dit såkallade "hat" med kalla blickar. Blickar som hade kunnat döda svaga människor. Inte  mig. Du försökte bryta ner mig. Ord, blickar och idiotiska lögner var din metod. Du är värdelös var de man hörde av dina viskningar när man gick förbi dig. Din röst skar i öronen. Du lyckades nästan. Det var nära att jag gav upp. När att jag accepterade de du sa.

Något hände. Du började trycka ner mina vänner. På grund av mig. Det är inte okej. Hur kan en så söt och omtyckt kille vara så blind? Hur kunde du inte se hur vackra dom var? Att du trycker ner mig, visst, det förstår jag. Men mina kompisar förtjänar inte de. Dom förtjänar all kärlek i världen.

Om du visste hur stark du har gjort mig. Jag lyckades vända din ord till något positivt. Jag lyckades se förbi ditt ytre. Jag hittade den där killen inom dig. Han som är så omtyckt. Han som inte livnärar sig på att sprida negativ energi.

Jag tror inte någon fattar. Va bara tvungen att skriva av mig. Jag är trött. Godnatt.

Visst stämmer rubriken. Varför ens försöka göra något om man ändå bara gör ett halvt hjärtat försök? Vad är vitsen med de, när men ändå inte får de resultatet man är kapabel till att få. "De här är inte roligt", klart som fan de inte är roligt när du har så mycket mer att ge men du ligger på 30% av din kapacitet. Skruva upp viljan och jag lovar att de kommer bli så mycket roligare.

Jag näst intill hatar när någon säger "Jag kan inte de här" till mig och självklart så blir min földfråga "Har du testat?" och jag lovar att i åtta av tio fall så får man ett nej tillbaka. Hur i helvete kan man säga att man inte kan något när man inte har testat. Satan va jag blir iriterrad på sånt.

"Jag vågar inte" är en annan mening som många kör på. Men visst, vågar man inte så vågar man inte, ingen kan bli sur för de, man kan inte tvinga någon att bli modigare än va den är. Men du har aldrig tänkt på att du inte vågar försöka för att du inte vågar misslyckas? Att misslyckas är en del i livet. Vissa gånger har misslyckandet en stor bild i "de hela" men oftast så betyder misslyckandet ingenting. Att misslyckas är en annan väg framåt och de är så mycket bättre än att inte försöka alls. Så innan man drar till med "jag vågar inte" så tycker jag man borde fundera på varför man inte vågar. Är de för att du rädd för att misslyckas eller är de för att du faktiskt inte vågar, att du är rädd.

Grejen är, du sätter dina egna begränsningar, ingen annan sätter dom åt dig. Så kommer de alltid att vara. Ger du dig fan på att du ska klara något så gör du de. Kanske inte på första, andra eller tredje försöket men kanske på fjärde och jävlar va skönt de känns då. Du måste våga bjuda på dig själv. Du kanske misslyckas men va spelar de egentligen för roll? Du måste ha viljan att komma framåt och en gnutta självförtroende. Har du de så kan du gå hur långt som helst. Gör de bara på ditt eget sätt så kan det inte bli annat än bra.

De här inlägget har blivit väldigt långt har jag märkt nu. Men de har faktiskt sin mening och en person vet va de handlar om och vad jag vill få ut. Jag tror på dig.

Och för att förtydliga en sak, jag ger inte alltid 100% och jag tycker inte allt är roligt. Men jag försöker alltid göra det bästa av situationen. Är de något jag vet att jag inte är så bra på, visst jag försöker, kanske inte helhjärtat varje gång men jag försöker. Senast igår fick jag kommentaren "är de något du inte kan? något som får dig att känna dig dålig?" Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara på de, de blev någon halvdant i stil med "Ja det är mycket jag inte kan men de är inget som får mig att känna mig dålig". Varför i hela friden skulle något jag inte kan få mig att känna mig dålig? Ingen kan allt, det är fakta och inte skitsnack.

I samma veva fick jag även kommentaren "Du har för höga krav på dig själv". Det är bara bullshit. Visst, jag har höga krav på mig själv och misslyckas jag blir jag vissa gånger sur, inte på någon annan men på mig själv. Men oftast så skrattar jag bort de och försöker en gång till. Jag har såppas höga krav på mig själv för att jag vill utvecklas. Sätter jag inga krav på mig själv kommer jag aldrig att bli bättre. 

Och nu är de bara en sak till jag vill säga sen slutar jag skriva. Jämför dig aldrig med någon annan. Vi säger, du börjar spela innebandy, du har aldrig hållt i en innebandy klubba innan. Du går på träningen och jämför dig med en som har spela i flera år. Klart som fan att du känner dig dålig. Du går dit med en kompis, han kanske utvecklas snabbare än dig, skit i de. Gör de i dit eget tempo och fokusera på dig själv. Gör heller aldrig något för någon annan säger att du ska. Gör du något så ska de vara för din egen skull. Det ska alltid vara för din egen skull. Jag går inte på fotbollsträningar för att någon annan säger att jag ska de, jag går dit för att jag vill. Och när jag är där fokuserar jag på mig själv och inte på någon annan. Så gör allt för din egen skull och jämför dig för gudsskull inte med någon annan.

Än en gång, jag tror på dig.